Denna helg har varit en tung helg, tårarna har runnit och det har varit svårt att ta in det ofattbara. Hos mig har helgen även rivit upp gamla sår och jag känner med offer och med  offrens anhöriga. De har en jobbig och svår tid framöver. De har fått sår som sakta kommer läka men aldrig försvinna. De får lära sig leva med dessa sår. Sår som rivs upp varje gång något snarlikt händer och nya löpsedlar syns överallt. Samtidigt är jag så stolt över alla de medmänniskor som ställde upp och hjälpte till. Stolt över hur polisen och politiker hanterat hela situationen. Vi låter inte hot och terrorister ta över, låt kärlek och omtanke ta över och guida oss framåt.
Vi hanterar all sorg på olika sätt, jag tog denna gång tillflykt till akvarellen.